Trollkarlen

21 juli 2009 in Sagor | Kommentarer (0)

Skägget gör trollkarlen, tänkte han där han mötte sin gestalt i spegelglaset. Och vilket skägg sen. Han förde handen genom det praktfulla vita och skrattade lyckligt. Skrattet blev till en melodi och så småningom vaknade en orkester till liv. Brusande elixir, klingande glaskärl, dunkande boktravar, skallrande kranium, vibrerande spindelnät - ja, hela studiekammaren stämde in i symfonin.

Och han - trollkarlen - var en fantastisk dirigent. Han viftade skickligt med armarna och alla tingen lydde. Han gjorde utfall, svep och hugg; han pekade och stötte; han skrattade så att tårarna rann där han stod och skapade.

Nedtecknat i armodets år: 2002


Comments are closed.