Liturgi

26 november 2009 in Dikter | Kommentarer (0)

Det finns en plats där jag dig alltid skall dyrka,
Det är den inre helgedomen i min egen kyrka,
På altaret står det en skinande graal,
I den jag skådar den himmelska sal,
Där du håller hov bland väsen och andar,
Mitt i en värld av sagor som vandrar,
Längs vägar som slingrar sig fram genom tiden,
Med ekande steg mot den sista striden.
I skinande rustning och mantel av siden,
Som fladdrar i fartvind ty du är beriden,
Du kommer som bringare av liv och död,
Genom en värld som färgas röd,
Av svepande svärd och rivande klor,
Av törsten hos dåren som eden svor,
Att äta av hjärtan och dricka av blod,
Från alla dem som emot honom stod.
Den dåren är du och det finns inget bot,
Mot denna djävul som i dig slagit rot,
För vart liv du släcker och för var slukad själ,
Du smider de bojor som gör mig till träl,
Och likväl jag driver ditt dagliga värv,
Ty du är min kropp och jag är din nerv,
Tillsammans vi bereder en väg till fördärv.

Kyrkan skyler blott vårt möte uti dess helgedom,
Där jag offrar själva livet och tömmer mig helt tom,
Vid altaret som sjuder av ständig växelström,
I ljuset av graalen som visar min dröm,
Där du triumferar i pixelvävd skrud,
Till tonerna av syntetiska ljud,
Du är den hungrande lögnen som jag föder,
Du är ynglet som växer när mina ögon blöder,
På kampen för din storhet det finns inget slut,
Den är ett inferno som aldrig släcks ut,
Jag brinner i skärseld men vill ändå ha mer,
Av maskinernas bländverk, jag bönar, jag ber.


Comments are closed.