Skriven någon gång på 1950-talet.

Gumman satt med en salig min,
i sin gungstol och nynnade melodin,
i takt med det stigande fallande bruset,
av trådarna som sjöng så det dånade i huset:

// Finnjonsson Tattarsandgren //
Ettusen tvåtusen trallalala.

Gumman tände med darrande hand,
pipan och sög på sin tigerbrand,
lade en dimma av blå nikotin,
över rummet och nynnande melodin:

// Finnjonsson Tattarsandgren //
Ettusen tvåtusen trallalala.

(Men) Utanför låg drivan kall.
I månens sken på gnistrande kristall,
(där) dansade haren i skogen,
och råttorna tisslade på logen:

// Finnjonsson Tattarsandgren //
Etttusen tvåtusen trallalala.

Staffan Hård sjöng den här dikten i radioprogram på 70-talet.