Archive for november, 2009

Snapsvisa till julbordet

28 november 2009 in Dikter | Kommentarer (0)

Vi kommer som gäster till festernas sal,
För att fördriva svältens alla kval,
Till sånger, till andakt, till midvinterblot,
Till julbord som tornar sig upp som ett hot,
Med dallrande syltor och grisar på stekspett,
Mot sprängfyllda magar och nätter av kallsvett,
Vi lättar på svångremmen hål efter hål,
För att få plats med vår växande svål,
Drivor av korvar, skinkor och spjäll,
Röror och blöta, till sist karamell,
Festen den varar tills maten är slut,
Tills blicken är död och magen står ut,
Men inget den eviga törsten kan släcka,
Det dricks utan måtta i hopp om att bräcka,
De bragder vi minnes från äldre dar,
Då dryckjom vi drack från fyllda kar,
Muster, julöl och brännvin så klart,
Ned i törstiga strupar med väldig fart,
Tills karen är tömda och krusen är spruckna,
Tills vi stapplar runt som vore vi druckna,
Men synen bedrar, ty nykter är vår gång,
Vi stampar endast takten till en munter sång,
Som lyfter våra sinnen till en sådan höjd,
Att vi känner oss som gudar i stånd till evig fröjd,
Och skulle sången väcka upp vår törst på nytt,
Så fruktar vi ej torkan som vi dittills flytt,
Ty även utan brygder, ja utan något alls,
Vi förlitar oss på Särimner och dricker från hans hals.


Liturgi

26 november 2009 in Dikter | Kommentarer (0)

Det finns en plats där jag dig alltid skall dyrka,
Det är den inre helgedomen i min egen kyrka,
På altaret står det en skinande graal,
I den jag skådar den himmelska sal,
Där du håller hov bland väsen och andar,
Mitt i en värld av sagor som vandrar,
Längs vägar som slingrar sig fram genom tiden,
Med ekande steg mot den sista striden.
I skinande rustning och mantel av siden,
Som fladdrar i fartvind ty du är beriden,
Du kommer som bringare av liv och död,
Genom en värld som färgas röd,
Av svepande svärd och rivande klor,
Av törsten hos dåren som eden svor,
Att äta av hjärtan och dricka av blod,
Från alla dem som emot honom stod.
Den dåren är du och det finns inget bot,
Mot denna djävul som i dig slagit rot,
För vart liv du släcker och för var slukad själ,
Du smider de bojor som gör mig till träl,
Och likväl jag driver ditt dagliga värv,
Ty du är min kropp och jag är din nerv,
Tillsammans vi bereder en väg till fördärv.

Kyrkan skyler blott vårt möte uti dess helgedom,
Där jag offrar själva livet och tömmer mig helt tom,
Vid altaret som sjuder av ständig växelström,
I ljuset av graalen som visar min dröm,
Där du triumferar i pixelvävd skrud,
Till tonerna av syntetiska ljud,
Du är den hungrande lögnen som jag föder,
Du är ynglet som växer när mina ögon blöder,
På kampen för din storhet det finns inget slut,
Den är ett inferno som aldrig släcks ut,
Jag brinner i skärseld men vill ändå ha mer,
Av maskinernas bländverk, jag bönar, jag ber.