Archive for mars, 2008

Strofer från en himmelsk källa

21 mars 2008 in Dikter | Kommentarer (0)

I väntan
Elden på härden stilla falnar,
glöden dör, askan svalnar.
Flydd är all forna kraft,
utrunnen är livets saft.
Svagt hörs din klocka klämta,
snart skall döden dig hämta.

Triumf
Himlen är likt marken röd,
välvande eld överblickar död.
Mot horisonten en mäktig syn,
ett svärd som höjes mot skyn.
Klingan fångar solens ljus,
glansen förgyller segerns rus.
Av all kraft han kan uppbjuda,
låter svingaren ett härskri ljuda.

Skogsnatt
Skogen badar i månens ljus,
allenarådande är vindens sus.
Trädens svajande ger skuggor liv,
vid stiltje hörs vidrigt oknytts kiv.
En plats där ingen sund själ trivs,
en mardröm där all trygghet rivs.

Illvätten
Vem vill ont? Jo det är jag,
gamle Ryte som hatar dag.
Går upp när solen gått ner,
av illvilja jag myser och ler.
Jag förättar genast mitt tarv,
detta mina fäders stolta arv.
Jag pajar, bränner och förstör,
blir extra nöjd om någon dör.

Frusen i tiden
Ett palats med murar så sköna,
bevuxna av frodig murgröna.
Torn som strävar mot solens rike,
fabulös arkitektur utan like.
Tronrum beslöjat av sagolik prakt,
i dess mitt högsätet för all makt,
en guddomlig tron av elfenben,
dess besittare som huggen i sten.

Formeljakt
I en studiekammares matta belysning,
rörs dammoln upp av mäktig nysning,
med vansinnig blick planlöst flackande
och salivfylld mun sjukligt smackande,
en man rotar med alla extremiteter,
på jakt efter formeln för ren eter.
Finner dock endast oönskat liv,
över vilket han måste taga kliv.
Med svordomar och trasig apparatur
avslutas ännu en nattlig procedur.

Adel och vandel
Genom slottets spegelblanka rum,
sveper toner fram i takt så skum.
Efter musiken trippar folk i dans,
hela skaran är stadd i dekadans.

Peruker ruttnade hårtesar höljer,
puder skamfläckar illa döljer.
Parfymer utgör nödgad fasad,
då ingen nedlåter sig till bad.

Det svinas och förtärs av allt,
det utsugs och utnyttjas kallt.
Det sups och snackas strunt,
det kan inte kallas riktigt sunt.

Det vidriga hör dock genast upp
då pöbeln ställer till med kupp.
Med fart och fläng får alla svin,
inställa sig hos fru giljotin.

Fråga på fråga
Om jag blott visste detta enda,
så att jag på bladet får vända.
Varför är hertigen så fruktat fet?
Varför bräker han som en get?
Varför bärs han fram på stänger?
så att fettet mellan spjälorna hänger.

Ljusskyggt hus
Enoks olycksbådande hus,
döljer källare utan minsta ljus.
Tak och väggar dryper av fukt,
från golvet stiger otrevlig lukt.
I mörkret ligger en oformlig hög,
det är hans son sen födseln trög.
Det är bäst att ingen om det vet,
må det förbli en hemlighet.

Evolution
Materiens konsekvens är liv,
krälande, kryllande och kiv.

Efter årmiljarder av mutationer,
snedsprång och fluktuationer.

Sorgligt primitiva instruktioner,
drunknar i eviga konfundationer.

Utsugning
Uråldrig ek står befäst i djupet,
behärskande åsen vid Hinstupet.
Gammelåsen som livlöst löper fram,
och när ålderstigen knotig stam.
Rötterna når längre än folket tror,
är snart framme där tvivlarna bor.
Eken hungrar, den behöver föda,
vägen är utstakad, målet är gröda.

Framavlade i nådens år: 1998